Att ge sig tid

Ett sätt att uppleva mer av natur är att ta det lugnt. Den som går ett varv genom Trädgårdsföreningens lilla park (7,5 ha) i lagom rask takt hinner inte se så mycket av det som gömmer sig i parkens natur. Det stör nog inte de flesta som tar en promenad här, man kommer lite undan från julhetsen och trafiken. De som väntar på nästa tåg/buss väljer gärna denna park alldeles nära stationerna. 

Vi gick något varv denna mulna fredagseftermiddag. Fågelborden besöktes av den vanliga blandningen av mesar, men också av kajor som lärt sig att skaka om fröautomaterna genom att flyga upp mot dem - sedan kunde de plocka solrosfrön nere på marken under automaten, klart arbetsbesparande för en så stor fågel. Mesarna klarade av att plocka frö på det vanliga sättet. 

Paret hänger ihop så länge de kan - och vill; byten kan säkert förekomma på samma sätt som hos oss. Ofta ser man att de följs två och två och ofta kan de sitta ihop tätt tätt. De är ständigt på jakt efter mat och äter allt vad de hittar. Dricker gör det på ett lite tidsödande sätt, de tar lite vatten i undernäbben och höjer huvudet, se bild. De enda fåglar som kan suga i sig vatten direkt är duvor och papegojor.  

''

Sikten är ganska fri i Trägårn, men det finns en liten remsa av buskage längs Allén och där kan små fåglar dra sig undan. Gick långsamt inne i denna lilla buskridå, där blåmesar, talgoxar, nötväcka och grönfink gömde sig. Vid andra årstider när flyttfåglar passerar fungerar dessa buskage som gömslen för rastande flyttfåglar, då kan man möta överraskningar. Gäller att gå långsamt eller inte gå alls, stå stilla långa stunder. Det var då en stenknäck damp ner på stigen framför mig. Sågs också senare i ett träd med små vad som såg ut som miniatyräpplen. 

I samma träd sågs också björktrast, koltrast och kaja frossa på de små röda frukterna. Ska kolla med kontoret vad det är för träd. Kan förstå att de är populära, fyllda av kolhydrater, ger snabba energikickar vilket kan behövas vare sig man ska vara kvar på vintern (koltrast) eller flytta runt (björktrast). Emellanåt var flocken med 30-40 björktrastar nere i rabatter och på stigar och letade ätbart. Trastar är ganska flexibla när det gäller mat, daggmaskar och larver på sommaren, bär på hösten. Både koltrast och björktrast har senaste seklet gjort, som man säger, en resa, från skogen in i staden. 

'

Vandrade ut vid södra ingången, vid Bältespännarparken. Där gick två parkarbetare med blåsapparater och blåste löv. Dieseldrivna dånande drabbade väl mest de som bar omkring på dem men lugnet och friden i denna park flög ju all världens väg. 

Resultatet blev små välordnade lövhögar efter vägkanten, det hela väcker lite frågor.

1) Finns det inga daggmaskar här? Om svar ja, varför i så fall ta ifrån dem maten?

2) Det finns eldrivna tystlåtna lövblåsapparater, snälla, kunde man inte byta till dem?

Avslutar med ett foto på Stora teatern, invigd 1859 från tiden före Kungsportsavenyn. Beskrivs som en byggnad med flera framsidor, stadsplanen var ännu inte helt färdig. Var från 1920 fram till Göteborgsoperans start 1994 - den byggnad som först var tänkt att ligga i Trädgårdsföreningen. Hur det nu hade sett ut. 

Fåglar i Göteborgs Trädgårdsförening

Vi som bor mitt i stadens vimmel behöver också natur, förstås. Vi har den alldeles intill oss lite varstans. I Göteborgs kuperade landskap har många naturområden blivit över på Gråberget, Medicinarberget och Kortedala. Ibland blev det parker genom filantroper, Ramberget är ett exempel. Ett annat exempel mitt i staden är Trädgårdsföreningen, park sedan 28 september 1842. I vintras hade GOF (Göteborgs Organiserade Fågelskådare) en torsdagsexkursion i parken och kunde räkna in hela 17 fågelarter, mitt i vintern. På Naturvårdsverkets Artportal fanns närmare 8000 observationer alltsedan 1977. Själv hade jag knappast varit där alls. Beslöt omgående att ändra på detta och försöka få en bild av fågelfaunan i parken. Areal tycks vara omkring 8-9 hektar, ett ganska hanterligt format. 

I vintras var det ganska stilla och lugnt. Fågelmatning startades, men det kan ta tid att göra en sådan plats känd bland stannfåglarna. Men så kom våren. Här följer en kort rapport från den 10 maj, ett par förmiddagstimmar. Mycket folk i rörelse, ofta till/från Centralstationen.... 

Omedelbart när jag kom in från Avenyn landade en buskskvätta i en blommande ask nära kanalen. Detta är en fågel som bor på landet, men under flyttningen dit kan den ses inne i städer. Den har setts här vid två tillfällen våren 2016, och fyndet var alltså inte helt oväntat. Jag brukar ha kamera beredd men hade inte hunnit få upp den ur ryggsäcken. Det får bli en skvätta från Ragnhildsholmen 2015 istället. 

Omkring tiotalet par stare bor i parken, ibland i hål hackspettar gjort men oftare i naturliga hål. De har hungriga ungar i bon, flög ner och hämtade maskar och skalbaggslarver på gräsmattorna, fram och tillbaka, i ett. De är snabba, fotografering kräver korta tider. Här är en stare med något som kan vara en knäpparlarv, eller möjligen harkrank.

Kråkor brukar anpassa sin häckning till när små fågelungar börjar uppträda i naturen. Denna dag sågs ett beteende som tyder på att äggläggning pågick. Hanar av många fågelarter matar honan under äggläggningen, av goda skäl: ger större ägg och därmed ungar. Honan försöker beveka hanen ungefär som när ungar tigger mat.  Ruvar 3 veckor, botid 5 veckor, färdigt i juli, då det finns oerfarna lättfångade fågelungar överallt.

På flera ställen hördes stenknäckar, ett antal sädesärlor, 4-5 par ringduvor, bortåt tiotalet björktrastar i koloni längs kanalen. Flera sjöng, det gör de inte alltid utan letar mat. Här är gräsmattorna välskötta med mycket daggmaskar, då kan man ha lite tid att sjunga sånger. Det blev totalt 21 arter, något bättre än i vintras, flera fåglar anländer dag för dag. 

Vintervandring i höstväder

Det kan tyckas lite överambitiöst att börja en Slottsskogsvandring vid Skogens högsta punkt, men har den osvikliga fördelen att detta för många även inbitna göteborgare okända område blir uppenbart. Redan vid starten var det flera av den 35-hövdade församlingen som yttrade att "här hade de aldrig varit". Norra Masthugget är mer av en park för Masthuggsborna, vilket tveklöst är att begränsa detta områdes utnyttjande i onödan. 

Vattentornets terrass 
Vattentornet är välplacerat på höjden av den bergsrygg som löper genom Skogen, 92 m över havet. Det byggdes samtidigt med den reservoar som förser Masthuggsborna med ungefär en halv dagsranson vatten. På 1990-talet sprang tornet i läck och inför risken att sprida coli-bakterier över hela stadsdelen stängdes tornet av en tid och lokalbefolkningen fick vatten från tankvagnar. Jag hade då i ett par års tid påpekat läckorna men VA-verkets kvarnar mal ibland långsamt. Utsikten var en gång vidsträckt men hindras nu av all skog som vuxit opp. Vid anläggandet av vattentornet (gemenligen kallat Kikarn efter den kikare som en gång fanns högst upp i tornet, kostade 10 öre att använda, samma pris som för inträdet) var bergen helt kala. 

Ödledammen
På denna lilla damm lärde sig barnen i området att åka skridskor, här fångade de vattenödlor på vårarna. Barnen kallade dem indianrännare efter hanarna mäktiga ryggkam (syns bäst i vatten). Att dessa var groddjur bekymrade dem inte, men irriterade den forskare som har studerat dessa djur länge och aldrig tar ordet Ödledammen i sin mun. På bilden här syns den stora vattenödlan, svårfångad, ovanlig och skyddsvärd, att behandlas med respekt.  

Observatoriedammen kan vara ett alternativnamn då Folkobservatoriet funnits här sedan många år; möjligt att besöka måndag och onsdag under vinterhalvåret. Det visar sig vid undersökningar att det finns många göteborgare som aldrig varit där. När kometer, förmörkelser och Venuspassager äger rum kommer ännu fler hit. Skolor är flitiga besökare, blir fulltecknat vid terminens början. Numera är Observatoriet tyvärr målat i äcklig ärggrön färg med galler för att stävja klotter; tidigare hade den en vacker karamellskär nyans. En period hade skolor fått måla rymdmotiv, något som faktiskt stoppade klotter en tid. 

Ljungkullen 
Fortsätter man söderut på detta berg når man en ganska öppen plats där denna dag en grupp små barn från närbelägen förskola lekte glatt. Här har studier av sträckande fåglar bedrivits i många år, med intressanta resultat. Så kan det bli om man stälelr sig på ett berg år efter år och blickar uppåt; rekommenderas varmt, Göteborg har gott om berg. Sedan jag började här i mitten av 1980-talet har omgivande granskog vuxit någon meter vilket allvarligt begränsat sikten åt väster. Ljungen får ge sig för gräset; det skulle behövas en ordentlig ljungbränning men är utan tvekan för riskabel. Men fortfarande blommar faktiskt en del ljung, augusti 2012.

Undergången
Vi vandrade snett neråt mot stora vägen på tät lövmatta (i vår kommer alla löv att vara borta! tacka maggdaskarna för det). Vi gick den gamla Vägen upp till Stora Utsikten. 1916 byggdes en ny väg; för att överhuvudtaget kunna lägga den krävdes en rejäl mur och i den muren lämnades en liten dräneringstunnel. Den kröp barnen i en gång, eftersom små barn gärna gör farliga förbjudna saker som inte mo och far vet om. Numera är tunneln stängd för allmänheten men används av ett av poarkens grävlingpar. Den nya inbyggda rutschbanan vid Plikta torde ha viss likhet med krypartunneln. Kanske är det någon krypare som varit med och ritat tunneln? Borde kollas.

Plikta 
Här är nu för tiden Parklek med klättring i Blåval, helt tidsenligt då Naturhistoriska är enda museum i världen som har en uppstoppad blåval, enligt uppgift. Visserligen bara halvvuxen, men i alla fall. Lekplatsens karaktär av parklek visas också av att här finns numera personal på dagtid som bidrar med råd och dåd, man kan låna lekredskap och under loven ordnas aktiviteter av olika slag bland annat fågelvandringar. Namn på lekplatsen lär komma från skylt "Fotbollsspel är vid plikt förbjuden" en gång. Flera alternativa förklaringar finns.  

Lilla dammen
Uppgrävd sumpmark när Skogen blev park 1874, numera den bästa gräsandsdammen med vissa år tiotalet andkullar. Änderna häckar långt upp i backarna och går ner med ungar; har även setts komma vandrande på Jungmansgatan och från Botan. Marken räcker inte till, varje år ruvar några gräsänder högt upp i ihåliga ekar i närheten. Vid besök i mars kan man se andhonor som vandrar på grenarna högt i träden och inspekterar tänkbara lägen! Dessutom bra lokal för rörhöns, i år tre par, ett av paren lade tre kullar i rad, innan reviren var etablerade slogs de ohämmat, det såg verkligen ut som om de skulle dränka varandra. Gissningsvis kom 30 ungar fram varav tiotalet överlevde, inte illa det. Buskagen öster om dammen har under våren hyst rastande blåhake, rörsångare och buskskvättor. 

Semesterängen
Den stora gräsmattan söder om Lilla dammen fick av vissa Annedalsbor en gång detta namn när 4 dagars lagstadgad semester infördes. Det var före sommarstugors och privatbilars tid och därför var detta en lämplig plats att semestra på. På den tiden var gräsmattorna mer fridlysta än idag; Park och natur har inte någon högre tanke om dessa viktiga delar av parken vilket ltt inses vid en stilla promenad. Många besökare med engångsgrillar ansluter sig till denna lättfärdiga inställning att gräs tål vad som helst och blir antagligen oerhört förvånade efter grillningen. Vaddå, vart tog gräset vägen? Plats för björktrastar och rastande ringtrast på maskjakt, även fiskmås, skrattmås. 

Kråkor och skator
Kråkor bygger högst upp i högsta trädet medan skator bygger hur som helst, ibland meterhögt. Varför då? Kan vara att tillräckligt många kråkor med anlag för att bygga lågt eller de som varit allmänt orädda i umgänget med människor skjutits bort - varje år skjuts mängder av kråkor 73 000 år 2014. Men det skjuts också skator, 47 000 2014. Att fundera på. Men faktum kvarstpr, kråkor bygger oftast så högt upp de kan.  

Stora dammen
Större än Lilla dammen, därav namnet som skulle kunna bytas mot Karpdammen. Också läge för gräsandkullar och rörhönor, men även gruppfiskande storskrakar, häger och storskarv. Smådopping häckade 2008-.2012, fick ungar mitt under Way out West 2011 utan problem, bo alldeles bredvid scenen. Då insåg jag att det inte går att argumentera mot WoW i Skogen med hänvisning till fågelskydd, utan fick koncentrera mig till att vandrarens frihet beskars i tio dagar. Har framförts till Slottsskogschefen men ännu inte resulterat. 

Säldammen 
Byggdes ut 1993 med oönskade följder; en lite oerhört potent grönalg följde med. Den fyller dammen på kort tid varefter dammen töms och städas. Alger dödas av UV och väteperoxid, rester spolades ut i Stora dammen, gav blomning av vattenloppor som försörjde småfisk vilka åts upp av större fiskar. Sedan några år går avloppet till kommunen och skrakar o a fiskätare har minskat drastiskt. Om Skogen skall bli en ekologisk park med vid biologisk mångfald borde fisk inplanteras. 

Barnens zoo
Här får stadsbarn som kanske inte sett getter, kor eller grisar möta dessa exotiska djur. Öppet från april till augusti om jag minns rätt. Mittemot låg förut Skogens dansbana, kallad Duvas backe efter kapelledaren Johannes Duva, violinist. Stängdes 1923 efter protester från olika håll, bland annat Göteborgs kvinnoförbund.  

Hjorthagens damm
Just nu finns i Skogen drygt 2000 gräsänder. De får här öppet vatten och säd, vilket lockar, en ganska stor del av Västkustens änder övervintrar här. Könsförhållandet är cirka 65% hanar, två hanar på varje hona. En förklaring är att hanar kan alstra mer avkomma, vilket gynnar individen; den hona som får mer hanar bland ungarna lyckas bäst. I dammen fanns också grågås, vitkindad gås, ejder och knipa, samtliga vingklippta för att inte rymma vilket de utan tvekan hade gjort annars. Genom oförmåga att flyga blir de lätt byte för duvhök, berguv och ibland gråtrut, inga nya köps in och på lite sikt kommer denna sedvana att försvinna. 

Älghagen
Dess existens i denna Sveriges första djurpark, som nu egentligen anses alldeles för liten, har diskuterats men avvecklingsplaner lades på is efter protester och namninsamlingar. Ursprunglig tanke var att Skogens djurpark enbart skall innehålla nordiska djur, vilket ju passar för älg. Pelikan, flamingo, emu och manfår har alltså plockats bort. Ny inriktning är en satsning på nordiska lantraser. Älgtjuren var bra fart på idag, han galopperade och anföll stängsel såväl som fasta föremål i hägnet. Brunsten infaller i sept/okt så detta var lite väl sent. Ingen ko fanns i hägnet, men djurskötarna ser till att de kommer till och nya kalvar föds nästan årligen. 

Azaleadalen
Fågelmatning har ägt rum här i flera decennier, detta vet fåglarna, kommer direkt när jag börjar mata i oktober. Jag matar mest men ringmärker någon gång, vilket ger uppgifter om fåglars life story. Det händer att de går utanför parken och dör, Orust, Eklanda och Falsterbo har förekommit. Mest finns här blåmesar, talgoxar och nötväckor, men ibland också bergfink, domherre, rödhake, grönsiska, grönfink... Nät sattes upp och en nötväcka och 4 blåmesar gick intet ont anande rakt i nät men plockade omedelbart ut. Nötväckan var ringmärkt, en hona tidigare i höst i Azaleadalen, en av blåmesarna märktes som bounge i holk 1006 (betyder holk nr 06 från 2010) den 3/6 2015 300 åt SV. 

Fåglar
På vandringen konstaterades en flock stjärtmesar   söder om Observatoriet, trädkrypare på flera håll och i idegran i övre Azaleadalen några kungsfåglar. Domherre besökte oss också i Azaleadalen. Vädret var strålande molnfritt vilket kändes som en belöning för att vi stått ut med närmare en veckas gråväder.   

Gambisk resa 12-19/11 2016

Är man naturintresserad är det fascinerande att flytta på sig och komma till helt andra faunaområden. Visst, nu finns det ständigt fantastiska naturfilmer på SvTPlay, från när och fjärran, med scener man aldrig själv kommer att uppleva. Men en verklig upplevelse går inte att ersätta, vilket gjorde att vi i GOFs regi med Rudi Jelinek och Berndt Lindberg i spetsen drog till Gambia, mitt i den svenska senhösten. 

Landet vi kom till var mitt inne i slutspurten i en valrörelse, Jammeh, president sedan militärkupp för 22 år sedan ställde upp i val. Vi hade stränga order att gömma kameror vid de vägspärrar som var. Inga problem annars, vi kom fram överallt och de gambianer vi mötte var vänliga. När vi for ut på flodfärd från liten by blev vi omringade av barn som ville hålla handen... bara ute efter pengar? Det märkte vi inte, men ok, vi hade inhemska guider och var fredade.  

Det blev heldagar utan siesta när tempen snuddade 35-gradersstrecket mitt på dagen. Det blev drygt 260 fågelarter, ett fullt godkänt resultat. Visserligen sågs en del av dessa som hastigast eller inte alls, men dagarna var fulla av exotiska upplevelser. Två kunniga och omtänksamma lokala guider, Solomon och Abdullai, var med oss, ett måste för att hitta både lokaler och fåglar. 

Vi var förstås många som fotograferade. Eftersom vi ofta använde tubkikare övergick jag alltmer till att ta kort genom tuben, på fri hand, med mobiltelefon. Bland annat är de fem första bilderna tagna så, medan nattskärran fotograferades med Canon 50D... men mobilen väger mindre. Det går faktiskt med dagens duktiga tubkikare och mobiler (20 Mpxl!), de flesta fågelbilderna nedan togs på detta sätt. Först de vackraste fåglarna. 

I Sverige har vi varken solfåglar, biätare eller blåkråkor. I Gambia finns totalt 16 arter av dessa grupper, här ses Splendid Sunbird, Red-throted Bee-eater och Abyssinian Roller. 

I Sverige har vi en kungsfiskare, och den är inte så lätt att få se. I Gambia fanns nio arter och vi såg dem alla. Bland annat Blue-breasted Kingfisher. 

Ugglor satt på hemliga ställen i skyddande träd. Våra guider visste var de brukade vara och letade fram dem.  Vi såg åtta av nio möjliga arter, och alltid på dagtid trots att de är nattaktiva. Detta är en Northern White-faced Owl, ungfågel. Kanske vi var de första människor den sett på nära håll? Den granskade oss först noggrant, vände sig på sidan och somnade om.

Ännu svårare att upptäcka på dagen är nattskärror. Då vilar de i skydd av täta buskage. Denna Long-tailed Nightjar hade vi garanterat aldrig hittat på egen hand.  

Av 38 tänkbara rovfågelarter såg vi 26 arter Lizzard Buzzard (ödlevråk) och Shikra (en liten sparvhök) sågs flera gånger. Slagfalk Lanner Falcon hade byggt bo högt upp i en mobilmast.

En lång rad småfåglar som vi i vart fall kände igen gruppen. Svalor och seglare flög runt lite varstans. Här vilar en Fanti Saw-wing, en långstjärtad svala. 

Sedan fanns alla dessa grupper som vi inte alls har hemma. Turakoer representeras av 23 arter i tropikerna En osannolikt färggrann Violet Turako vid ett vattenhål.

Red-billed Fire-finch har vi inte heller någon motsvarighet till. De hör till till subfamiljen Gamla världens sparvar, med 142 olika arter. Hane och hona är olika, hanen är den rödare av de två. 

Sahel Paradise Whydah, en småfåglarnas påfågel, hanen har stjärt flera gånger kroppslängden. Denne hane såg vi flyga runt mellan träden vid ett vattenhål, i färd med att samla ihop ett anständigt harem. Den med längst stjärt vinner flest honor...

Däggdjur fanns men inte många. Flodhästar, sebramangust, flera olika apor (här markatta och röd colobus) och en liten ekorre, Sun Squirrel. Dessutom en död, oidentifierad näbbmus-liknande varelse som en uppmärksam deltagare lyckades hitta inne bland buskagen.

Inte nog med detta: vi fick också se slamkrypare, vilket vi som var med 1957 väl kommer ihåg. Då fanns en enda tv-kanal, 10 000 kr var förstapris i Kvitt eller dubbelt och Ulf Hannerz svarade rätt även om det tog någon dag innan programledningen förstod detta. Så fick vi ett nytt ord.

Slutligen lite blandade folkbilder. Sist men inte minst ett tack till våra duktiga resefixare, Rudi och Berndt som oförtrutet fortsätter att organisera resa efter resa. GOF vinner i längden.