UTBYBERGEN

Denna lördag hade vi bestämt att utforska de östra vildmarkerna i Göteborgs närhet och ställde kosan mot Utbybergen. En mer direkt orsak var den inbjudan vi erhållit av Reinhold H, där han lovade att vara vägvisare i vår på en av våra Vardagsvandringar. Kunde vara intressant att se i förväg.  Sagt och gjort; vi läste på en smula, visste sedan tidigare att detta är område som bergsklättrare och drakflygare gärna frekventerar. De såg vi inte idag. Det är ett kuperat område med större delen av området högre än 100 meter över havet. Det visade sig vara riktigt, men verkligheten överträffade dikten.

Vi tog spårvagn 11 till ändhållplatsen vid Bergsjön, Komettorget benämnt. Därefter vandrade vi rakt genom bostadsområdet, byggt för omkring 50 år sedan. Solen sken för första gången på veckor, Bergsjön låg spegelblank och vi vandrade rakt genom området. Vi vek av söderut utan att prova på områdets högsta punkt med tretusenårigt röse; det får bli nästa gång. Berghällar med tallskog dominerade, lite stigar gick kors och tvärs. Mycket lugnt och stilla, inga fåglar förrän en nötskrika hördes. Vid bergsbranten åt nordöst tog vi paus, en sparvhökhona flög över och en mesflock med talgoxar, blåmesar och kungsfåglar korsade vår väg. Korpar bor i bergen; de var kvar och flög omkring.

Fortsatte söderut och följde en stig nedför berget i en dramatisk natur, med klippor som låg kors och tvärs. Väl nere fanns leende ekskogar där säkert vitsippor frodas om våren. Inga ytterligare fågelobservationer gjordes här, denna årstid är skogarna ganska stillsamma. Småfågelflockar drar visserligen omkring men det är inte alltid man korsar deras väg.

Fortsatte Ungmästargatan ner, insåg att buss 58 skulle dröja och fortsatte i samma riktning mot spårvagnen. Här låg de största fotbollsplaner vi sett, med 6-7 planer parallellt. Fortsatte över den, kom ner till ett Ungdomens Hus Radar72, just nu stilla. Där utanför mötte vi ytterligare en mesflock med 4-5 talltitor, tiotalet talgoxar och blåmesar och en rödhake. Tog kort på de ivriga titorna, syns i alla fall den vita vingpanelen som är typisk för arten. Tog sedan vagnen tillbaka till staden.

Området var magnifikt och det är märkligt att inse, att vi inte varit här tidigare. Vardagsvandringarna med Göteborgs ornitologiska förening ger en del nya erfarenheter även om man vandrat i Göteborgsnatur i snart 50 år! Ser fram emot besöket på Stora Vårtorsdagen 14 maj. Det verkar vara svårt att parkera ett större antal bilar på bekväma gångavstånd, varför vi antagligen får rekommendera alla, att använda de kollektiva transporter som ändå finns.

TORSLANDAVIKEN FOR EVER

Torslandaviken är ett kraftigt påverkat stycke natur. Med avsikten att skapa en stor sopstation för hamnen raderades den gamla topografin bort helt, måskolonier skövlades och berg sprängdes bort, en havsvik stängdes av och blev Karholmsdammen. Ett magnifikt exempel på vårt nutida förakt för naturen... Ändå kom fåglarna tillbaka och detta är nu ett skyddat område, med viss hjälp av EU. Med tung trafik, raffinaderier och industrier helt nära borde det vara en omöjlig plats att besöka för naturupplevelser. Ändå inte. Följ med på en vandring ut på Karholmen.

 

Vandring ut till udden
Det går en stig ned från Pumphuset, med röda markeringar på träd och stenar. Vi passerar vitsippelund, gullvivebacke, trifthällar och blommande videbuskar. Ett par kråkor blir upprörda, möjligen har de bo i området även om arten sällan påträffats häckande här. Gråsiskor flyktsjunger och borde kunna häcka här, nyetablerad söderifrån kommande sedan några decennier. Gudingarna åmar, gravänder kacklar, skrattmåsar och fisktärnor flyger omkring. På stranden står några strandskator och här och var ute i dammen låg viggar, ännu ingen häckfågel här. Följ med på en vandring genom en för de flesta obekant natur. Grågåspar med små ungar sam ut, det är inte ofta människor kommer hit ut.

Fågelskären
Ute på Rågskär finns massor av knölsvanar, räknade minst 14 ruvande fåglar. Kolonibildningar av denna fågel som för det mesta brukar jaga bort alla andra fåglar från sitt revir är annars mycket ovanliga. Några havstrutar vakar över skäret, här brukar 3-4 par häcka. Sälebådarna utanför är vita av skarvarnas urin, fåglar gör sig av med farliga nedbrytningsprodukter i form av urinsyra, olösligt i vatten. En dinosaurierest så god som någon.  

Fågelsången
Denna morgon sent i april blommade fågelbärsträden, slånbuskagen stod som snö och fågelsången var riklig. På vandring från Pumphuset ut till Karholmsudden sjöng på 500 meter totalt 9 lövsångare, 4 bofinkar, 4 svarthättor, dessutom koltrast, gråsiska, grönfink, gransångare, törnsångare, sävsparv och stenskvätta. 

Fågelskrämmor
Modellflyget förföljde oss hela tiden och störde friden. Vi gick ut mot udden, de cirklade över oss och dök. Vi gick mot Vadarstranden, då kom de över och dök mot oss. När vi återvände till bilen landade de. När de lågsniffade över Gamla flygfältet skrämde de upp starar och ängspiplärkor i hundratal. Har det möjligen utgått direktiv att trakassera oss fågelskådare, så att vi ska tröttna och lämnar fältet fritt åt flygarna? Då hugger de i sten; de ska ju flytta.

Fundamentalt
Det nya fågeltornet ett stycke ovanför Karholmsdammens östra strand är färdigt. Det byggdes på fundamentet av det vindkraftverket som var ett svartbygge och revs. Ett viktigt skäl till att tornet byggdes där, var detta fundament. Förmodligen ser man lika bra från stranden, men ok, bra att ha när det regnar. För fågeltorn gäller annars regeln, att bra placerade får många besök.