En vecka vid Medelhavet mitt i Vackra Svenska Våren, kan det vara något? Absolut, när kylan håller våren i ett järngrepp och man egentligen inte märker någon skillnad före och efter. Våren är fortfarande på gång. Dessutom deltog hela klanen med barn, barnbarn och närstående, här fanns alltid trevligt sällskap. Ett varmt tack till Björn och Karin, som kom med initiativet och bjöd på resan med anledning av Björns uppnådda mogna ålder.
Kryssning i all ära, med mat nästan dygnet om och förstklassig underhållning på kvällarna. Men här fanns också möjligheter att berika sitt klena vetande om några okända mediterrana städer. Första uppehåll blev Palermo, största stad på Sicilien med närmare 800 000 invånare. Grundad av fenicierna för närmare 3000 år sedan, då dessa sjöfarare behövde hamnar här och var. Det var samtidigt som hällarna vid Tanum ristades och vår stenålder gick över i bronsålder. Sedan råkade Palermo ut för både det ena och det andra. Kartago gjorde den till operationsbas för sin flotta, kejsar Augustus gjorde den till romersk koloni. År 831 tog araberna över, Normanderna gjorde den till huvudstad i kungariket Sicilien 1139. Gick i union med Spanien på 1500-talet, erövrades 1860 av Garibaldi och ingick i kungariket Italien. Staden skadades svårt under andra världskriget, byggdes upp sten för sten för att åter raseras av en massiv jordbävning 1968. Vilken historia! Dock ska det finnas många palats och byggnader med speciell blandning av islamska, normandiska och bysantinska drag, allt enligt Wikipedia.
På våra sex timmar blev det inte arkitektur utan den berömda botaniska parken Orto Botanico som lockade. Det var en ganska så varm dag med +30 grad, men under de stora träden var det svalt och fridfullt. Vi hoppades också på en och annan fågel.
Palermo hade en botanisk trädgård någon kilometer från hamnen, nästan på gångavstånd. Kanske det kunde vara något? Taxi dit, gick tillbaka. Inträde 2 € vilket må anses plausibelt.
Det första vi såg när vi kom in i trädgården var en magnifik Ficus macrophylla, på svenska magnoliafikus. Den startar som epifyt, påväxt på andra träd, tar sedan över och växer så att den stryper värdväxten, därav namnet strypfikus. Ett vidlyftigt, ofta flerstammigt träd med stammar på upp till 8 meter. Flera liknade exemplar fanns i trädgården, lika imposanta.
Här fanns flera alléer av Choricia speciosa, floss silk tree, flocksilkesträd eller flaskträd. Med taggiga stammar och frukter fyllda av vad som såg ut som bomull.
Bananblomman ser ganska mäktig ut; dess avvikande utseende fick Erich van Däniken att använda den som ett "bevis" på att livet anlänt från universum. Ingår i asiatiskt kök, ätlig i färskt tillstånd, som den är eller i soppor.
I trädgården fanns halsbandsparakiter. Denna asiatiska papegoja kan numera ses i europeiska parker, även i denna park. Har sett den i parker i London och Amsterdam,
det lär finnas flera tusen par i Europa med ursprung förrymda/utsläppta burfåglar.
En trädgårdsträdkrypare hade byggt bo mellan stammarna i en magnoliafikus, Den har mörkare kroppssidor och längre näbb än vår krypare, lite annorlunda vingteckning.
Föräldrarna flög flitigt fram och åter, svårt att få bra bild i mörkret under trädet. Får duga.
I ett centralt parti fanns näckrosor och några sköldpaddor. En rörhöna gick omkring på näckrosbladen, koltrastar flög fram och åter och en turkduva satt i trädet ovanför.
Vi gick sedan tillbaka till hamnen. Väggmålning alldeles i närheten av Orto Botanico.
Utan kunskaper i italienska (varför lärde jag mig inte detta i skolan - oftast lättare att lära sig vid späd ålder) kan man gå till Nätet och översätta: Bara kamp lönar sig. Mindre baracker mer bostäder. Så enkelt var det...
Utan kommentar.
