Denna lördag hade vi bestämt att utforska de östra vildmarkerna i Göteborgs närhet och ställde kosan mot Utbybergen. En mer direkt orsak var den inbjudan vi erhållit av Reinhold H, där han lovade att vara vägvisare i vår på en av våra Vardagsvandringar. Kunde vara intressant att se i förväg. Sagt och gjort; vi läste på en smula, visste sedan tidigare att detta är område som bergsklättrare och drakflygare gärna frekventerar. De såg vi inte idag. Det är ett kuperat område med större delen av området högre än 100 meter över havet. Det visade sig vara riktigt, men verkligheten överträffade dikten.
Vi tog spårvagn 11 till ändhållplatsen vid Bergsjön, Komettorget benämnt. Därefter vandrade vi rakt genom bostadsområdet, byggt för omkring 50 år sedan. Solen sken för första gången på veckor, Bergsjön låg spegelblank och vi vandrade rakt genom området. Vi vek av söderut utan att prova på områdets högsta punkt med tretusenårigt röse; det får bli nästa gång. Berghällar med tallskog dominerade, lite stigar gick kors och tvärs. Mycket lugnt och stilla, inga fåglar förrän en nötskrika hördes. Vid bergsbranten åt nordöst tog vi paus, en sparvhökhona flög över och en mesflock med talgoxar, blåmesar och kungsfåglar korsade vår väg. Korpar bor i bergen; de var kvar och flög omkring.
Fortsatte söderut och följde en stig nedför berget i en dramatisk natur, med klippor som låg kors och tvärs. Väl nere fanns leende ekskogar där säkert vitsippor frodas om våren. Inga ytterligare fågelobservationer gjordes här, denna årstid är skogarna ganska stillsamma. Småfågelflockar drar visserligen omkring men det är inte alltid man korsar deras väg.
Fortsatte Ungmästargatan ner, insåg att buss 58 skulle dröja och fortsatte i samma riktning mot spårvagnen. Här låg de största fotbollsplaner vi sett, med 6-7 planer parallellt. Fortsatte över den, kom ner till ett Ungdomens Hus Radar72, just nu stilla. Där utanför mötte vi ytterligare en mesflock med 4-5 talltitor, tiotalet talgoxar och blåmesar och en rödhake. Tog kort på de ivriga titorna, syns i alla fall den vita vingpanelen som är typisk för arten. Tog sedan vagnen tillbaka till staden.
Området var magnifikt och det är märkligt att inse, att vi inte varit här tidigare. Vardagsvandringarna med Göteborgs ornitologiska förening ger en del nya erfarenheter även om man vandrat i Göteborgsnatur i snart 50 år! Ser fram emot besöket på Stora Vårtorsdagen 14 maj. Det verkar vara svårt att parkera ett större antal bilar på bekväma gångavstånd, varför vi antagligen får rekommendera alla, att använda de kollektiva transporter som ändå finns.
