Skogssångare i New York
New York mitt i den svenska våren, vilken idé. Detta har vi dock funderat på i flera år och genomförde nu, en knappt veckolång tur 30/4-3/5 2016 med främsta mål Central park mitt på Manhattan. Påstås ibland vara New Yorks svar på Slottsskogen, eller, om man så vill, tvärtom.
Det som kännetecknar fågelvåren i Central Park är små brokiga, färgglada skogssångare. De flyttar över i maj och rastar tillfälligt i Manhattans grönområden, där denna park är störst. Drygt tjugotalet olika arter lockar mängder av fågelskådare, som vandrar runt och spanar upp i trädkronorna i the Ramble, den begränsade del av parken som är mer natur, inte bara gräsmattor. Men när de dragit förbi i juni blir det ganska tomt, berättade några, men de kommer förstås tillbaka när de passerar söderut på hösten.
Vi såg tiotalet arter, delvis av egen kraft men en morgon var vi med Spencer Galen från Naturhistoriska museet, det underlättade. Vi hade tänkt gå med Birding Bob, Robert DeCandido, en institution i parken med fågelvandringar sedan tjugo vårar. Han lockar ofta fåglar med inspelningar, lika kontroversiellt där som här berättade andra birders vi träffade. Morgonen vi hade tänkt oss gå med honom regnade det dock och vandringen ställdes in.
Träden är ganska höga och ofta är Warblers högt uppe i trädkronorna, ivrigt sysselsatta med att leta mat, ofta svåra att få färger på ibland mot ljus himmel. En användbar metod var att leta efter dem med ultrazoomkamera, den fungerade som en handhållen mobil tubkikare. På var tionde bild fanns bild av fågel, som i alla fall kunde användas för identifiering.
Någon gång var de publicerbara.
Bilderna nedan togs med Canon PowerShot SX50 HS. Ibland träffade jag rätt... Sångarna nedan är i tur och ordning Chestnut-sided Warbler, Black-and-white Warbler, Yellow Warbler, Yellow-rumped Warbler och Black-throated Blue Warbler
Det fanns förstås också andra fåglar. En liten kavalkad kan vara på sin plats.
Northern Cardinal var både vacker att se på och lät vidunderligt. Höll på och sjöng hela tiden, men det var ett av många läten och svårt att memorera så där direkt.
Den åt vad som såg ut som frö av lind. Detta är en hane.
Trastar fanns av flera slag. Den vanligaste, inte bara i Central park utan också på parkeringsplatser och trottoarer var American Robin. Det engelska namnet på den europeiska rödhaken är också Robin men annars har de få likheter. Red-winged Blackbird har likheter med vår koltrast, men vuxna fåglar hade vackra röda vingspeglar.
Vi satte oss vid en fågelmatning som fortfarande var igång. Den lille Downy Woodpecker landade, gråsparvar (importerade av våra immigrerande förfäder) försåg sig men också den metallglänsande Common Grackle och den ekologiska motsvarigheten till vår nötskrika Blue Jay, apostroferad av Beatles i Magical Mystical Tour 1967.
Lite längre bort kom en tvättbjörn fram ut ett ihåligt träd. Den kröp upp en meter, satt en stund och såg sig omkring. Därefter kröp den ner i ett annat hål samma träd, en våning upp.
Lite längre bort kom en tvättbjörn fram ut ett ihåligt träd. Den kröp upp en meter, satt en stund och såg sig omkring. Därefter kröp den ner i ett annat hål samma träd, en våning upp.
Jämför jag Central Park och Slottsskogen finns det tydliga skillnader...
1 I Slottsskogen går jag oftast ensam. Vi är tiotalet birders där, då och då oregelbundet. Sak samma med joggare, cyklister, barnvagnar. Detta är naturligt genom att det bor 1,6 M personer på Manhattan medan det bor 0,5 M i Göteborg. Eller omkring 0,1 M i motsvarande område runt Slottsskogen.
2 Central Park var tystare, trots att där fanns trafik inte bara utanför utan också på sina håll inne i parken. Beror kanske på tystare vägbeläggningar?
3 I Central Park finns ytterst begränsat med kråkfåglar eller måsfåglar. Det betyder att papperskorgarna får vara i fred, vilket inte är fallet i Slottsskogen. Eller fanns det papperskorgar alls? Inget skräp någonstans om jag minns rätt. I Slottsskogen klarar inte förvaltningen av att hindra kråkor och trutar från att röja runt i papperskorgarna.
4 I Slottsskogen finns en stabil stam av rådjur, ekorrar, fältharar och grävlingar, ibland kommer också räv, mård, varg och älg på besök. I Central Park finns ekorrar och tvättbjörn.
När jag nu bläddrar fram American Birding Associations ser jag att det fortfarande händer en del där. birding.aba.org/mobiledigest/NY01#1113235. Vore trevligt att återvända, någon gång.
Har efter hemkomst vandrat runt i Slottsskogen 6 maj och inventerade sångfåglar. Hörde 78 sångare av 15 arter, inga förbiflyttare utan residenter. Här dominerade bofink, ringduva och blåmes, följt av lövsångare, svarthätta, gärdsmyg och grönsångare. Gott nog. Gransångaren ökar sitt inflytande medan svartvit flugsnappare är nästan helt borta sett ur ett tjugoårsperspektiv. Och rödhaken sjöng så vackert i Azaleadalen.
